Sömnlös i Uppsala
Jag börjar jobba om några timmar, men kan absolut inte sova. Det är bland det jobbigaste som finns. Allt känns bara piss och jag vet inte riktigt varför. Eller, det vet jag ju egentligen, men det orkar jag inte skriva. Det är så mycket. Framförallt så känner jag mig så jävla överflödig. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det känns som om Axel tycker jag är skitjobbig, och det kanske jag är, men då vill jag att han säger det. Jag tänker inte ta upp det, för då är jag den där paranoida flickvännen som hela tiden måste få det bekräftat att han tycker om mig, och det är ju inte så jag menar. Jag får bara känslan av att han tycker det är irriterande när jag hör av mig, eller när jag frågar om vi ska ses. Jag är givetvis medveten om att Axel inte är världens puttinuttigaste som säger "puss" efter varje mening, och det är ju inte jag heller, men just nu känns det som om det skulle vara bättre än att känna sig efterhängsen. Jag hatar den här känslan. Jag behöver iaf inte vara orolig för att han skulle läsa det här. Kan inte tänka mig att han läser bloggar. Kanske tar upp det med honom när jag är full nån gång.
Observera att detta bara är en av alla anledningar till att jag inte kan sova. Det är typ en miljard grejer till.
Observera att detta bara är en av alla anledningar till att jag inte kan sova. Det är typ en miljard grejer till.
Kommentarer
Trackback